Du svek
Det blir ganska svårt!
För det finns mycket jag vill säga men vet inte om ni förstår, jag var rädd som fan för att bli lämnad själv igen. Du lova aldrig svika och att du alltid skulle vara min vän, men som vanligt så blev jag sviken. Kastad ut i drömmen där det skulle varit vi, sen så såra du mig genom att spela kall. Varför ska man vara falsk mot någon man sagt har varit ens allt? Och så sitter man där och försöker att torka sina tårar, vill prata med sina vänner men det finns ingen som förstår att det man känner sakta krossas inombords. Man vill le, men det gör så himla ont. Hela världen känns så falsk, allting känns skit. Allt som man strävat efter rasar bit för bit. Och kärlek..... Varför ska man tro på sånt?
För det slutar bara med att man blir sårad gång på gång.
Varför ska man våga tro? När allt man får tillbaka är falskheten och sveken. Ibland så kan man tro att nått är bra, men så minns man hur det gått de andra gångerna.
Den dag du skar dig så sa du:
För jag trodde alltid på dig! Men sanningen kom fram att du bara ljög för mig. Du svek mig kan inte fatta att du gjorde så, du var min vän kunde lita på dig. Jag visste inte att en bra vän kunde svika mig, våran vänskap var stark.. Fan vad jag gick på det!
Fan om du bara kunde bevara min hemlighet, men du svek. Du var fan den bästa, minns alla gånger då vi var ute och festa. Det var alltid kul, vi backa alltid varandra. Och dem dagarna vi mådde piss, så höll vi ihop tillsammans. Grinade jag så grinade du, och du stötta mig när min pojkvän gjort slut. Det var ingen annan, du fanns alltid där. Men du svek mig, jah du svek mig...
För det finns mycket jag vill säga men vet inte om ni förstår, jag var rädd som fan för att bli lämnad själv igen. Du lova aldrig svika och att du alltid skulle vara min vän, men som vanligt så blev jag sviken. Kastad ut i drömmen där det skulle varit vi, sen så såra du mig genom att spela kall. Varför ska man vara falsk mot någon man sagt har varit ens allt? Och så sitter man där och försöker att torka sina tårar, vill prata med sina vänner men det finns ingen som förstår att det man känner sakta krossas inombords. Man vill le, men det gör så himla ont. Hela världen känns så falsk, allting känns skit. Allt som man strävat efter rasar bit för bit. Och kärlek..... Varför ska man tro på sånt?
För det slutar bara med att man blir sårad gång på gång.
Varför ska man våga tro? När allt man får tillbaka är falskheten och sveken. Ibland så kan man tro att nått är bra, men så minns man hur det gått de andra gångerna.
Den dag du skar dig så sa du:
För jag trodde alltid på dig! Men sanningen kom fram att du bara ljög för mig. Du svek mig kan inte fatta att du gjorde så, du var min vän kunde lita på dig. Jag visste inte att en bra vän kunde svika mig, våran vänskap var stark.. Fan vad jag gick på det!
Fan om du bara kunde bevara min hemlighet, men du svek. Du var fan den bästa, minns alla gånger då vi var ute och festa. Det var alltid kul, vi backa alltid varandra. Och dem dagarna vi mådde piss, så höll vi ihop tillsammans. Grinade jag så grinade du, och du stötta mig när min pojkvän gjort slut. Det var ingen annan, du fanns alltid där. Men du svek mig, jah du svek mig...
Kommentarer
Trackback
